jag skrev i söndags om att jag saknade mitt liv och mina vänner i USA. och den saknaden har inte avtagit än, trots att jag då pratade med min fina fru, Victoria, på skypa i en och en halv timma och sen med min fina familj i Seattle i 1 timma. 

 

Det är extremt jobbigt att sakna någon och något såhär mykcet, det tar enorma mängder av min energi. det gör inte det hela bättre att det skiljer 9 timmar och att jag inte kan ringa när jag vill för att bara prata lite, utan det krävs planering ut i fingerspetsarna! så jäkla tröttsamt!