jag har kommit på 6 punkter till som jag vill ska vara med på listan så jag fortsätter med den ett tag till, är det något ni vill att jag ska skriva om så säg gärna till.

Dag 24 – min favorit semester
Dag 25 – min favorit serie
Dag 26 – min drömkille
Dag 27 – min favorit restaurang
Dag 28 – min favorit stad
dag 29 – mitt favorit land

Om 9 dagar har jag min efterlängtade semester!! :) Då åker jag till Skåne i nästan en vecka för att umgås med fantastiska människor dagarna i ända.

xoxo Julle

SEMESTER, MINA VÄNNER, HURGHADA, MIN FAMILJ, SOMMAR, NÄR JAG FÅR SOVA HUR LÄNGE JAG VILL, SOL, VÄRME, ÄVENTYR, NÄR JAG FÅR RESA : ) !!!

Tror detta täcker upp de olika delar i livet som gör mig på bra humör och då jag mår som allra bäst! Behöver nog inte skriva mer.

Det som gör mig mest upprörd här i världen är oärliga människor.  Jag anser att oavsett vad det är man stör sig på hos en person så är det bättre att säga det till henne eller honom. För om man aldrig får veta vad de omkring en stör sig på kan man själv inte göra något åt det. Det är bättre att säga det face to face än att snacka bakom ryggen på någon. Givetvis om man inte känner personen i  fråga kanske det är bättre att hålla käften. Men om någon av mina nära vänner tycker att jag gjorde fel vill jag att de säger det till mig. Jag har blivit ännu mer anti oärlighet sen jag träffade en av mina närmsta vänner som är exakt likadan, Nathalie Svensson, hon är nog tom snäppet värre än vad jag är. Visst finns det de personer som jag inte heller säger allting till antingen för att jag vet att de skulle tycka att jag sårade dem eller för att det varken skulle göra från eller till. Om personen du tänker säga något till ändå inte kommer ta det till sig kan man va tyst och slippa ta diskussionen.

En annan sak som gör mig upprörd är hur världssituationen ser ut just nu. Jag lider med de som bor i de länder där det är/har varit krig och revolutioner hit och dit men den anledningen att det är helt omöjligt för de att lämna landet. Se t.ex. på alla mina fina vänner i Egypten som verkligen skulle vilja se sig om i världen som inte kan för att de kommer från just Egypten, de måste vara gifta (i princip) för att kunna lämna landet. Nu väntar alla där nere på ett val, som ingen har någon som helst aning om hur det kan gå. Där nere strider man för att få rösträtt och i Sverige struntar man i att rösta för att man inte orkar, vill ni hellre ha en ”president” som styr landet med järnhand?

Det jag är mest rädd för är döden. Jag hatar att fylla år och är jättenervös över att min död ska bli plågsam och inte alls så som jag vill att det ska bli. Usch, blir rädd bara jag skriver om det. En annan lite töntigare rädsla jag har är spindlar, eller egentligen alla kryp och insekter. Tycker de små äckliga varelserna är vidriga och helt meningslösa. De får gärna bo i skogen men varför ska det finnas spindlar i källaren, fästingar i gräset, getingar och flugor i luften, sniglar och maskar på marken?? Deras existens måste vara menigslös, eller? Vet att det är andra djur som äter dessa äckliga små saker men de måste väl finnas något annat de kan äta?

Det som är värst med detta är att det blir värre och värre för varje dag som går, när jag var liten älskade jag att leka med dessa varelser, nu vägrar jag att ha ihjäl en spindel då jag tror att den kommer attackera mig när jag går nära… Samma sak gäller rädslan för döden och även min tredje rädsla som är sjukhus, sprutor, doktorer, knivar!

Jag vill fortfarande att mamma ska följa med mig när jag ska gå till läkaren. Och det kvittar om jag ska få ny allergimedicin eller om jag ska ta blodprov (vilket iofs är omöjligt efter mina skräckupplevelser på vårdcentralen i Båstad 2009) Blodprov är omöjligt, jag kan inte. Spänner mig så jag blir stel som en pinne redan ute i väntrummet. Barnsligt tycker vissa, respekt anser jag. När jag var liten tyckte jag det var roligt att gå till farbror doktorn och gick alltid in ensam men nu kan jag inte!!!

För ett år sedan var jag nyss hemkommer från en 2,5 vecka semester i Usa. Där jag var 10 dagar i Chicago och resten i NY. Jag tror jag var hemma i 1 vecka innan jag hittade en billig flygstol till Alanya i Turkiet där jag tänkte hälsa på mina vänner Emily, Nathalie och Johan  : ) Det blev en vecka fylld av sol, bad i poolen, trevligt sällskap (dock inte alla, ni som var med vet vem jag menar) och tyvärr tjafs och bråk och massor av diskussioner. Inte mellan mig och mina vänner utan mellan oss och en till besökare. Veckan var riktigt bra trots att jag alltid sagt att jag inte vill åka till Turkiet. Dock slutade det inte på topp, väl framme på flygplatsen i Antalya så var planet försenat, det hade fortfarande inte lämnat Sverige så minst 6 timmar. Jag och några andra slog vad om hur lång förseningen skulle bli, när jag gissade på 18 timmar skrattade alla åt mig och sa att jag var galen och att det skulle bli max 7 timmar. Totalt blev det 17 timmars försening och jag gladde mig åt att jag från börjar gått in med inställningen på 18 timmar, de andra var i upplösningstillstånd! Det som dock störde mig var att det var GALET dåligt var att bolaget jag åkte med skickade ut en guide som jobbat i 2 veckor på plats i Turkiet och det var dessutom hans första säsong. Han hade ingen aning om vad han skulle säga eller hur han skulle bete sig. Jag höll väldigt låg profil på flygplatsen men väl hemma i Sverige skrev jag ett låååångt brev till researrangören som i detta fallet var Ving om vad som hänt. Allting löste sig bra tillslut och jag åkte helt gratis till Turkiet, pga förseningen och rätt försäkring så fick jag alla pengar + 300 SEK tillbaka. Det lönar sig att klaga och veta vad man ska klaga på.

Jag är ingen film människa. Tycker det kan vara kul ibland. Och gillar det mesta utom skräck och sience fiction. Skräck klarar jag inte av, ser jag av misstag något som är för läskigt kan jag inte sova på flera dagar! Och overkligheter är inget för mig, så t.ex. Harry Potter & Fantastic 4 går bort direkt. Med ett undantag, Twilight filmerna, som enligt mig är det bästa som någonsin gjorts.

Har några stycken favorit filmer: Dirty dancing, The Notebook, Sunes Sommar, Twilight. Dessa filmer kan jag se om och om igen. Vet inte vad det är som gör att det är just dessa filmer. Den filmen av dessa jag har sett flest gånger är nog Sunes sommar, roligare film finns inte. Och som jag tidigare nämnde så tycker jag att Twilight är de i särklass bästa filmerna som gjorts, någonsin! Allt från handlingen till skådespelarna är riktigt bra.

Det är helt klart den som var förra året, när jag fyllde 21. Jag befann mig i Hurghada, Egypten och Nathalie och Emily kom ner 2 dagar tidigare för att överraska mig. Jag har aldrig blivit så glad över att se någon som jag blev då. Jag bad lite drygt 120 gäster att vänta för att jag var tvungen att hälsa på mina galna kompisar som jag hade kommit och överraskat mig :  )

Men nog om det och åter till min födelsedag. Den spenderades med de allra bästa med middag på mitt dåvarande favvoställe ShADE (som nu har gåtts om av Cafe del Mar, den i särklass bästa restaurangen i Egypten) Middagen åt jag med kollegorna och vänner sedan flyttades vi in till puffarna (fatboys) där vi startade festen kan man väl säg. Hit kom massor av folk, vi käkade tårta och drack alldeles för mycket. Vad jag kan minnas så var det en lördag och det var liveband. Vi gick sedan vidare, efter lite spanande från min och Nathalies sida som resulterade i att jag trillade och slog i mitt knä. (klantigt som fan men kan berätta en annan dag hur det gick till), till Hedkandi och drack ännu lite mer innan det var dags att gå hem. När jag väl kom hem trodde jag att jag hade kommit in i fel lägenhet då min säng var bäddad i de mest underbara ljusrosa lakanen med täcke och grejer (i Egypten har man kamelfiltar) Då hoppade min dåvarande sambo fram och skrek GRATTIS! Killarna i teamet hade köpt täcke och lakan, kunde inte fått något bättre. En annan sak förutom att mina BÄSTA vänner kom på besök var att jag fick mig en alldeles egen fatboy! :)

TACK alla som var inblandade!

Det finns många saker jag skulle vilja ta upp här. En av de kommer imorgon så den skippar vi. Jag skulle vilja ta upp alla galna saker som hände med Valrossgänget och GR09 under mitt år i Båstad, allt som vi har hittat på i Egypten, mina resor till Egypten eller kanske Usa : ) 

men jag måste nog ändå ta något av de som jag minns starkast och som betyder mest för mig. Ni som känner mig kan nog gissa vem jag delar dessa minnen med. Morfar <3 Det finns otroligt många att välja på, så vet inte riktigt vad jag ska ta.

Men jag tror ändå att det är när jag hade sovit över hos min mormor och morfar i deras hus och jag vaknade tidigt av att jag tyckte att jag hörde steg i källartrappen. Visst gjorde jag det, morfar hade vaknat och var på väg ut för att tända sin rökpipa, det var det allra bästa jag visste när jag var liten (och jag älskar det fortfarande) lukten av röken när någon röker pipa är fantastisk. Efter detta var det dags för frukost och sen gav vi oss ut på någon form av äventyr (i alla fall för mig) antingen grejade vi i trädgården, morfar visade mig något häftigt (tyckte det då) i kullen bakom deras hus men det jag älskade mest att göra när jag var där var när min morfar renoverade sin gamla bil, ev PV sport, som fortfarande i mina ögon är världens finaste bil. den renoverades från minsta lilla mutter till att den lackerades om, och detta gjorde morfar tillsammans med en gubbe från Finland och undertiden som de skruvade och hade sig satt jag på en pall och kollade på. Kan fortfarande minnas lukten i garaget, ler lite för mig själv när jag tänker på det. Oj vad jag skulle vilja skruva tillbaka tiden.

Vet inte om jag är rätt person att svara på denna fråga eftersom jag är lite negativ mot kärlek just nu. Eller det beror på vad för sorts kärlek. Jag tycker iofs att den viktigaste är den man visar sina närmaste vänner och sin familj. Att man någon gång ibland berättar hur mycket de betyder för en.  

   Men jag antar att jag menar kärlek till en pojk/flickvän man/fru sambo/särbo.  Sådan kärlek är jag ingen hejjare på, trodde jag en gång var det och att jag hittat rätt. Men oj vad fel det blev. Men tror att jag tänker mig någon som man verkligen visar att man bryr sig om, det behöver inte vara något stort. Det viktigaste är att om man frågar någon Hur har din dag varit, att man verkligen lyssnar på svaret och inte bara frågar för att fråga. Det visar att man verkligen bryr sig. Att man kan tänka sig att göra uppoffringar för den andre, inte alltid men ibland skippa att gå ut med kompisarna även fast det är planerat och stanna hemma eller göra något med sin partner.

Mina drömmar är att kunna göra precis vad jag vill, när jag vill. Inte känna mig låst till någon eller ha något som låser mig någonstans. Just nu vill jag flytta ner till Egypten och göra något bra, vad vet jag inte. Kanske räcker det att jag är där? : )

Jag har nog ganska stora drömmar som kanske är svåra att genomföra. Men om man inte har drömmar kommer man ingenstans. Det var en gång en av mina kloka vänner som sa till mig att jag skulle sikta mot stjärnorna så hamnar du någonstans i trädtopparna. Det är nog mitt motto, just nu i alla fall.

Jag vill självklart klara av min Bucket list innan jag dör, (finns i ett inlägg för ett tag sen) det är en av de STORA drömmarna jag har. Ska nog klara det om jag bara ger mig fan på att det ska gå.

Sedan har vi ju hotellet/hostelet/vandrarhemmet. Det är min framtidsdröm som jag verkligen hoppas kommer bli verkligehet. Men det kan ju såklart ändra sig på vägen.

Att drömma känns så stort och så långt bort, jag drömmer om att i november 2012 få åka tillbaka hem. Hem till Egypten. men jag drömmer även om att jag i september 2011 ska åka till Seattle för att bosätta mig där i ett (!) år.

Mina framtidsdrömmar är (i alla fall just nu) att öppna ett hostel/vandrarhem/hotell (litet) någonstans ute i världen. Så jag hoppas på det. Om det blir lugnt i Egypten är det drömplatsen annars har jag funderat lite på Costa Rica också. Det ska vara ett litet ställe, (hotellet alltså) bara några få rum och alla ska ha olika inredning. Jag tänker mig olika teman i alla rum, kanske länder. VI har även spekulerat i hur detta skulle kunna se ut. Egypten fick en taxi på väggen och en väckarklocka som lät som ett böneutrop. Det var nog så långt vi hann innan allt spårade ut med uppspikade personer på väggarna.
   Jag har väl även förhoppningsvis hittat mannen i mitt liv, eller i alla fall någon att dela dessa galna idéer med. Men barn har jag svårt att se mig med.

Något ajg hat kommit fram till nu under mina 5 månader i Sverige är att jag inte kommer återvända hit mer än på besök på ett bra tag. Fy vad jag vantrivs här.

När en resande återvänder hem, bör han inte lämna de länder
han besökt helt bakom sig, utan upprätthålla korrespondens
med de bästa av dem han mött. Och hans erfarenheter som
resenär bör avspeglas i hans personlighet, snarare än klädsel
och gester. Han bör vara återhållsam med sina svar, snarare
än benägen att berätta. Det ska helst verka som han inte
ändrat sina nationella vanor och lagt sig till med utländska,
utan bara låtit smyga in någon enstaka blomma av det han
tillägnat sig utomlands, i den bukett av seder och bruk som
råder i hans hemland.  


                                                                  Francis Bacon

Det som jag gråter mest över och som faktiskt är en anledning till att gråta (inte som dag 11 där jag skrev om 2 sanningar om mig själv) är tanken på att jag aldrig kommer få träffa min älskade Morfar någon mer gång.  Efter att han gick bort på juldagen 2010 så har jag funderat ganska mkt på livet. Det är väldigt skört och jag kan fortfarande inte inse att jag inte kan få krama om min älskade morfar någon mer gång. Det händer ibland (ganska ofta) att jag drömmer om att jag åker och hälsar på honom, det är galet verkligt och när jag vaknar har jag tårar i ögonen och är ofta helt förstörd. Jag kommer nog aldrig inse att han är borta och jag kommer troligtvis vara ledsen till och från ett bra tag fram över för detta.

Min morfar kommer alltid vara den personen som satt djupast spår i mitt hjärta, fotspår som aldrig kommer suddas ut!

Jag saknar dig!