Det som gör mig mest upprörd här i världen är oärliga människor.  Jag anser att oavsett vad det är man stör sig på hos en person så är det bättre att säga det till henne eller honom. För om man aldrig får veta vad de omkring en stör sig på kan man själv inte göra något åt det. Det är bättre att säga det face to face än att snacka bakom ryggen på någon. Givetvis om man inte känner personen i  fråga kanske det är bättre att hålla käften. Men om någon av mina nära vänner tycker att jag gjorde fel vill jag att de säger det till mig. Jag har blivit ännu mer anti oärlighet sen jag träffade en av mina närmsta vänner som är exakt likadan, Nathalie Svensson, hon är nog tom snäppet värre än vad jag är. Visst finns det de personer som jag inte heller säger allting till antingen för att jag vet att de skulle tycka att jag sårade dem eller för att det varken skulle göra från eller till. Om personen du tänker säga något till ändå inte kommer ta det till sig kan man va tyst och slippa ta diskussionen.

En annan sak som gör mig upprörd är hur världssituationen ser ut just nu. Jag lider med de som bor i de länder där det är/har varit krig och revolutioner hit och dit men den anledningen att det är helt omöjligt för de att lämna landet. Se t.ex. på alla mina fina vänner i Egypten som verkligen skulle vilja se sig om i världen som inte kan för att de kommer från just Egypten, de måste vara gifta (i princip) för att kunna lämna landet. Nu väntar alla där nere på ett val, som ingen har någon som helst aning om hur det kan gå. Där nere strider man för att få rösträtt och i Sverige struntar man i att rösta för att man inte orkar, vill ni hellre ha en ”president” som styr landet med järnhand?