Det i särklass bästa året någonsin, bättre än såhär kan det nog inte bli. Eller jo kanske, Men jag kan knappast tro det.

Året börjar med att vi går in i slutfasen av det som krävs för att senare i livet kunna få ett bra jobb, sista terminen i trean på gymnasiet, på Drottning Blankas gymnasieskola i Varberg. Det fortsätter med en hel del fester inför studenten med olika teman hit och dit, sedan kommer en av vårens höjdpunkter nämligen 5 veckors praktik i Spanien, i Alcudia på Mallorca. Detta är de 5 bästa veckorna i mitt liv och alla minnen härifrån kommer jag aldrig att glömma. Jag och Hanna hamnar i rum 1122 och får de bästa grannarna ever. Emma och Angelica.

   Vi kommer hem från denna underbar tid oh inser att shit snart är det dags för jippodagen, balen och STUDENTEN! Jippodagen är grymt kul, vi är utklädda till guld, TU3 - GULDKLASSEN! Sedan kommer balen, Jag och Emma bestämmer oss tillslut för att gå tillsammans, det blir vad man gör det till och fan vet om inte balen var roligare än studenten på ett sätt. Det var helt otroligt. Jag hade i förväg förberett mig på en dag fylld med tårar och farväl och ja den innehöll en hel del farväl de flesta inte för evigt men några av de men inte en enda tår jag fällde under studentdagen och det är helt otroligt för att vara mig, jag gråter för allt. Och så var en fantastisk saga slut, efter tre år skulle vi splittras och kanske aldrig mer se varandra. Det gjorde vi, jag har inte träffat alla men de flesta. De som jag redan innan visste att jag skulle träffa!
   Sommaren kom med stormsteg och jobbet på Apelviken.se gick galant. Jag hyrde även en student lägenhet i Varberg under sommaren där jag bodde under två månader och så kul som jag hade under denna sommaren kommer jag nog aldrig mer ha. Massa sena nätter, Videomix - hemmakväll - MinnenÄven inför den här sommaren hade pappa och jag beställt en resa till paradiset, Rhodos.
   Jag fick ganska tidigt under sommaren ett brev som jag hade förväntat mig aldrig skulle komma, det var poststämplat i Båstad. Hm, vad kunde detta va? Jo just de ja, jag sökte in till en guide utbildning där i våras men jag har väl inte kommit in. Ojdå, det hade jag. Nu skulle jag ta ett av de viktigaste besluten i mitt liv. Jag tackade ja och började och var i början mycket skeptisk och ville bara åka hem. Trivdes inte. Men bestämde mig för att ge det en chans till, och vilken tur för nu vill jag inte sluta. Har gått i Båstad halva tiden nu, 1 termin och jag bävar inför 29 maj, 2009 då det är slut. Detta bidrog med mycket tråkiga saker också, en flytt hemifrån, bort ifrån all trygghet.
   Men när man flyttar bort så helt ensam förväntar man sig ändå att det man hade hemma kommer att finnas kvar, iallafall vännerna. Men så var inte fallet, det krävs en jävla massa från min sida och inte fullt så mycket från de andras sida för att hålla kontakten uppe. Men vad gör man inte för dem som ska va ens allra bästa vänner, jo allt! Så jag håller kontakten så bra jag bara kan! Men det medförde en till tråkig sak, som jag än idag fäller tårar över och det är min älskade Daniel. Men det är så tyvärr här i livet allting kan inte hålla för alltid.
   Under hösten har det hänt en hel del. Jag och min kära klass GR09 har varit på bussresa, den tog oss till tre nya platser på kartan nämligen Prag, Berlin och Dresden. Vi åkte dit för att guida och det gjorde vi verkligen, Vår guide Pier lärde oss allt han kunde. Nu är detta fantastiska år slut och det känns lite i kroppen. Synd att det är slut men jag ska se till att 2009 ska bli ett bra år det också men det blir svårt att slå 2008!