Som sagt så körde jag Hanna till flygplatsen, där Victoria mötte oss för en sista kram :( åh fy va sorgligt det var men tro det eller ej, jag som gråter för allt grät inte en enda tår på vägen hem. Fällde dock en när jag kom hem, men that's it. Att jag är stolt över mig själv är bara förnamnet, men antar att tårarna igår kväll var tillräckligt!!!

Hanna jag saknar dig redan och du har bara varit borta i 2 timmar. Eller nej du har inte ens lämnat Seattle än, 5 minuter kvar innan ditt flyg lyfter till Colombia! :D