Hello there Elvis.

Igår efter frukost hoppade vi in i bilen och ställde gpsen på Graceland. Elvis bostad för er som inte vet. Vi dividerade fram och tillbaka över vilken biljett vi skulle köpa, olika priser för vad man får se och inte se. Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag ville se flygplanen som han ägt. Vilket jag i efterhand är väldigt glad över. Shit vilken lyx. Handfatet och bältesspännena var i 24K guld! 

Vi fortsatte sedan mot bilmuseet innan vi fick ställa oss i en låååång kö för att bussas upp till själva huset. Väl där fick vi köa lite till innan vi äntligen fick komma in. Oj jösses! Vet inte var jag ska börja? Det hängde kristallkronor i nästan varje rum, mycket var guldpläterat och specialtillverkat för att passa in i just det rummet. Bland annat soffan i musikrummet som va nästan 5 meter lång! I källaren fanns ett rum där allt var klätt i tyg, samma mönstrade tyg. (Se bild nedan) det va som om man var drogad när man kom in där, allt så likadant ut. Jösses! Det häftigaste rummet var nog det välkända djungelrummet. Som började redan i trappan upp från källaren där väggar tak ovh golv var klätt i en grön heltäckningsmatta... 


Planet Lisa-Marie. 



Elvis motto TCB. Taking care of business. 




Musikrummet. 


"Extacy"rummet 


Trappan upp till djungelrummet ;) 


Djungelrummet 



The golden room - minst 150 guldplattor 









Nashville- the city of countrymusic

Det har nu blivit dags för oss att lämna Nashville bakom oss och bege oss mot Memphis där vi ska spendera helgen. 

Nashville har fått mig att älska södern. Kunde inte blivit ett bättre första möte med den här delen av USA. Vilken fantastisk stad. Vi har bott hos Kira och Jeff som vi hittade på Couchsurfing. Vilket innebär att vi har bott i Nashville nästan helt gratis. Vi har bjudit de på middag två gånger och det va inget vi behövde göra. 

Vi har mestadels hängt i downtown Nashville, där man kan besöka mängder av olika musik museum av olika slag. Vi har varit inne på Johnny Cash museum som får 4 stjärnor av mig. Det va lite svårt att veta var man skulle gå, inga direkta anvisningar. Igår besökte vi farmers Market, och så var vi uppe i Capitol building. 300 trappsteg enkel väg. Tjoohoo träningsvärk idag. 

Jag tänker låta bilderna tala för sig själv. Tack Nashville för den här veckan, jag är ganska säker på att jag kommer komma tillbaka. 













Det där med att träna.

Varför får jag alltid ett obegripligt sug efter att löpträna när jag är utomlands. Har nu tre dagar på raken gett mig ut med mina joggingskor, trots att termometern visar 34 grader. Det låter helt obegripligt även i mina öron. Men det är sant. Har kommit hem varje gång med ett leende på läpparna. genomsvettig men väldigt lycklig. 

Hoppas träningssuget håller i sig hela semestern. Tänk vilken form jag kommer va i när jag kommer hem då. 
Har dock fått strikta förmaningar av min resekompanion om att jag inte får springa i Memphis. (Det sägs vara en farlig stad, Ja vi lovar att vara försiktiga) Så vi får se vad jag ska göra med min överenergi när vi är där :) 

Bjuder på tre post run bilder :) 








Långflygningar.

Oj va länge sen jag försökte mig på det här. Men kan ju va trevligt att ha något att läsa när man längtar tillbaka :) 

Imorse började jag min långa resa mot Nashville. Men vi tar det från början, i onsdags (tror jag) smsade min vän Jennifer och berättade att hon kommer till Göteborg på söndag. Men vänta nu, vilken tid då? Jag åker ju på söndag. För en gångs skull så passade våra scheman ihop och vi hann alltså med en fika på Espresso house innan nervvraket (jag alltså) skulle flyga till München. För att sedan därifrån ta mig vidare till Washington DC för att sen nå min slutliga destination Nashville. 

Anledningen till att jag va ett nervvrak var att jag hört att customs tar en evighet i DC. Och jag hade bara 3 timmars stopp. Dessutom skulle jag hämta ut väskan och checka in på nytt enligt de på Landvetter.  Inget av ovanstående stämde. När jag väl kom på bussen till customs var jag super nervös. Tänk om jag missar planet. När jag kom av sprang jag ut och genom korridoren och kom fram till en TOM lokal. Det va en kille före mig i kön och jag var igenom på 1 minut. Ojdå tänkte jag. Såhär snabbt har det aldrig gått :) väskan hämtade jag och lämnade på ett band bredvid och här sitter jag nu. Med nästan två timmar kvar till flyget ska ta mig vidare till Nashville där min vän Johanna väntarz 







RSS 2.0