oj vad tiden går fort när man har roligt.

Idag är det ett år sedan jag sa hejdå till Mamma och Pappa på flygplatsen i Göteborg för att ge mig ut på ett av mina livs största äventyr. Jag hade ingen aning om vad som väntade, mer än att jag skulle ta hand om en liten kille som då var 4 år och att jag skulle till Seattle. 
 
Jag har under året som gått fått massa nya vänner men även några ovänner, bråkat och blivit sams igen, blivit utskälld och skällt ut andra, längtat hem (inte mycket men jag ska inte ljuga och säga att jag aldrig har längtat hem) längtat hit, velat åka hem velat stanna resten av mitt liv, varit både lycklig och olycklig, gråtit floder av tårar men också skrattat floder av tårar men kanske framförallt så har jag levt livet, upptäckt delar av det jag har drömt om hela mitt liv och så har jag skaffat mig minnen för livet! (både bra och dåliga) 
 
Seattle har varit helt fantastiskt och även om jag reser bort häifrån så fort jag får chansen så älskar jag staden jag bor i och jag skulle kunna tänka mig att bo här lääääänge! Men det ska jag inte (tror jag) inte mer än ett år till. 
 
(förlåt för att kommande del av inlägget är på engelska, men vill att mina vänner här ska kunna läsa vad jag skrivit utan att behöva använda sig av en översättare)
 
I would like to send all my love and the biggest THANKS ever possible to all my friends here in Seattle and in the States. This year without you wouldnt be the same, I will miss you guys (the ones that are leaving soon or already left) alot! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0