Seattles nya giv.

Grunge, Microsoft, Starbucks och Kurt Cobain. Det måste finnas mer än nittiotalsvibbar i grungens huvudstad? Självklart, låt oss presentera Seattles moderna ikoner.

 

– Det regnar inte så mycket här som folk tror.
Taxichaffisen tittar menande på mig i backspegeln. Utanför fönstret vräker regnet ner och bilen framför oss ser ut som en grå blobb med ilsket lysande röda ögon.
– That’s good to know, säger affärsmannen jag delar bil med från flygplatsen.

Ett par månader senare upprepas episoden med Kafkaliknande precision.
– Det regnar inte alls särskilt mycket här, det är mest en myt.
Chauffören är brutalt otrovärdig eftersom det förstås öser ner utanför de immande rutorna och två bilar står på sniskan i vägrenen.
– That’s good to know, säger jag pliktskyldigt.

När jag fem år senare drar historien för tjejen som brer min macka på fiket The Honey Hole skrattar hon och menar att det är en image Seattle inte kan göra sig av med. Utanför skiner solen och det är i runda slängar trettio grader i skuggan.
– Det regnar mer i New York och Chicago än det gör här. Men inte gnäller någon på att det är blött i New York. ”Fuck that”, klämmer hon till med som avslutning och ger mig min smörgås med havarti och hummus.

Ett metrologiskt tillstånd kan inte kallas för en ikon, men Seattle är så starkt förknippat med regn och rusk att det är omöjligt att inte nämna det. Även om det ständiga regnet mest är en myt. Men stadens historia är full av riktiga ikoner. Här har fenomen fötts, byggnader rests och musiker levt och verkat. Med en sextants precision har kulturens och affärslivets lotsar tagit ut riktningar på vår samtids stormigaste hav. Medan Seattle klöv vågorna följde resten av världen efter, lekte följa John på en vild resa vars bestående intryck påverkar oss än i dag.

Grunge, Microsoft, Boeing och coffee shops. Seattle finns i allt vi gör, på ett eller annat sätt. Hundratals band hade inte bildats om inte Kurt Cobain tyckt att det här med musik verkade intressant. Microsoft är överallt. Vi flyger Boeing 737 till semestern, och Kents 747 är en av svensk pops bästa låtar. Och kafékedjan Wayne’s Coffee är ett svenskt Starbucks. Seattle har lyckats med en hel del under de senaste trettio åren. Men allt folk pratar om är regnet. Fuck that.

USA:s sista nordvästliga utpost före Alaska har fler ikoner än de flesta halvmiljonstäder. De samtidshistoriska riktmärkena föds enligt etablerade mönster. Det börjar med att ett fenomen upptäcks. Det kanske först hånas, eller så får det en menande klapp på axeln precis som stadens konstscen brukade få. Andra lyfts blixtsnabbt till skyarna. Rem Koolhaas Central Library är ett bra exempel. Biblioteket har på två år närmat sig Space Needle som den främsta arkitektoniska symbolen.

Flera av Seattles nya ikoner kommer likt sina föregångare att på ett eller annat sätt påverka oss framöver. Vi vet bara inte hur. Kanske att en del av ikonerna verkar obetydliga i dag, inte lika imponerande som sina föregångare. Å andra sidan fanns det ingen som trodde att geekiga William Henry Gates III, gängliga Eddie Vedder eller en kaffemånglare med en sjöjungfru som symbol skulle ställa till med något heller.
Ikonerna kommer, det är lika säkert som att det regnar i Seattle ibland.

Arkitekturen
I Koolhaas glimrande biblioteksbyggnad mellan 4th och 5th Avenue promenerar besökarna med nackarna böjda upp mot glastaket. Det pekas och pratas. Det är enkelt att skilja bofast från turist. De som bor i staden är de som håller till bland böckerna och struntar i byggnaden.

Koolhaas skapelse sätter vid en första anblick böckerna i andra rummet. Atriumet, de knallgula rulltrapporna, mönsterkaskaderna och utsikten från de övre av de tio våningarna är engagerande och uppslukande. Men efter en stund omvandlas aha-upplevelsen till inspiration, och böckerna blir en del av helheten. Det är däremot förvånansvärt svårt att nå vissa våningar. Halvplanet under tionde kan inte nås från nionde våningen. För att nå fjärde våningen måste man ta hissen till femman och gå ner. Rulltrappan till nionde våningen börjar på femte, men hoppar över sjätte och sjunde våningen. Eller kanske att det var tvärtom.

Men biblioteket är populärt och symboliserar en våg av förnyelse. Central Library är moderskeppet som knoppat av sig och Seattle renoverar och bygger nu nytt för alla sina bibliotek. Här i landets mest intellektuella och litterärt välbevandrade stad tas tillgången till kunskap och information på allvar. Notan ser skattebetalarna som en investering för framtiden.

Musiken
Lika självklart ser Seattle på sin musikscen, den är djupt integrerad i alla aspekter av staden. De som ringer stadshusets växel får till exempel lyssna på lokala artister, valda av en panel som roterar utbudet varje kvartal, medan de väntar.

Ett lokalt band det pratas mycket om är Daylight Basement. De är fortfarande okända utanför Seattle, men publiken är trogen och växande. Dessutom är bandmotorn BreEllen Laughlin svår att undvika. Känd som sångerska, eftertänksam singer-songwriter och experimentell electronicamusiker är hon staden personifierad genom sin, något splittrade, kreativitet.
– Musikscenen i Seattle har fått ett lyft nu när radiostationerna börjat spela lokal musik igen. Folk här går ofta på konserter, och radion är oslagbar när det gäller att introducera nya band som publiken kan gå och se.

Somliga hävdar att Seattles musikscen faktiskt är än mer levande och varierad i dag än i slutet av förra seklet. Det kan vara mer önsketänkande än verklighet, men det rör på sig mer i dag än på länge. Förutom Laughlins Daylight Basement och förstås OC-rockbandet Death Cab For Cutie så är hiphopen stark i Seattle. Sabzi och Geologic bildar Blue Scholars med rötterna i spoken word. På deras Myspacesida finns bland annat utmärkta smakprovet The Ave.
På en vägg nära klassiska klubben Crocodile promotar svartvita affischer en spelning följande vecka med orden ”Grungen dog ut som lokalt fenomen redan 1993. Det är dags att uppskatta dagens musik”.

Maten
Ett par kilometer bort förbereder sig Jason Wilson sig för kvällens gäster. Han har precis valts till en av USA:s främsta nya kockar av kulinariska måttstocken Food & Wine Magazine, och står därmed på gränsen till rockstjärnestatus. Medietrycket är hårt, telefonerna ringer lika ofta för intervjuer som för bordsbokningar på hans restaurang Crush. Dagen före var Wilson och hans äkta hälft och affärspartner Nicole på en branschmässa i Denver.
– Vi hade folk runt omkring oss hela tiden och de ville till och med ha min autograf. Är det så här det kommer att vara nu?

I den gamla villan strax öster om stadskärnan där Crush huserar har Wilson fortfarande total kontroll över händelser och skeenden. Hans erfarenhet från bland annat Aqua i San Francisco och Stars i Singapore kommer väl till pass. Där såg han sina mentorer uppleva rampljuset och ta vara på möjligheter när de gavs. Trettiofem års ålder, gift och med bäbis på väg – Wilsons liv är stabilt nog för att han, ömsom motvilligt och ömsom förväntansfullt, ska låta sig släpas in i rampljusets kaos. Bäbis nummer ett, krogen Crush, har öppnat ett andra våningsplan för att få plats med alla dem som vill pröva Wilsons version av det moderna amerikanska köket. Själv pratar han lyriskt om hamburgarna på ett hak runt hörnet.
– Där vet de verkligen hur man skapar en upplevelse kring maten.

Seattle är en tacksam stad för dem som vill arbeta med det vi stoppar i munnen. Ju unikare desto bättre. Beecher’s Handmade Cheese är en av stadens nya darlings. Ett stenkast från Starbucks första butik gör Brad Sinko och hans lärlingar under stort allvar egen ost, och säljer det bästa av andras produktion. Ägaren Kurt Dammeier är riskkapitalist och somliga fruktar, andra hoppas, att han gör en Starbucks och klämmer upp Beecher’s butiker i ett rasande tempo. Mer ost till världen, typ. Till dess vallfärdar Seattles ostafficinados hit innan de kanske, som med Starbucks, vänder ryggen till. Det gäller det att ta vara på det goda innan var och varannan småhåla har en ikon som Breecher’s. Redan nu går det att köpa Beecher’s på postorder. Skandal.

Konsten
Andra som exporterar sin egen och andras konst är trion bakom Platform Gallery. Blake Haygood, Stephen Lyons och Dirk Park är etablerade gallerister som tack vare hårt arbete blir allt mer synonyma med nordvästkustens bästa utställningar och installationer. De representerar även konstnärer från östkusten, och ger därmed Seattles scen ökad trovärdighet. Konst i USA är fortfarande mest New York, och andra orter får kämpa hårt. Särskilt utposter på gränsen till Alaska.
– Seattle har mycket mer än Dale Chihuly att erbjuda, och just nu bryr sig även resten av landet om vad vi gör.

Det konstaterar Dirk Park som även arrangerar Aqua Art i Miamis South Beach. Målet är att råda bot på bristen på uppmärksamhet för västra USA:s konstscen. Förra året bjöd han in tjugoåtta gallerier och till årets upplaga, synkad med Art Basel Miami Beach 7–10 december, ökar han till drygt fyrtio.

Hotellet
Konsten på Hotel Max, ett av Seattles mest hyllade nya hotell, är bitvis knuten till stadens historia. Dörrarna på nio av hotellets tio våningar är klädda med fotografier, och på femte våningen är de från grungens storhetstid. Charles Peterson dokumenterade bland annat Pearl Jam, Nirvana och deras fans på ett intimt sätt som nu gör sig förvånansvärt väl i halvmörka hotellkorridorer. Antingen är det tänkt att vi ska bocka med mössan i handen inför överheten. Eller så ska vi minnas de gamla ikonerna medan vi skapar vår egen samtid. Hotellets viktigaste bidrag till Seattle är ändå att det skapat något som är helt i linje med staden som den ser ut i dag: medvetet, intressant, snyggt. Lilla hotellgruppen Aspen satsar på orterna i väst, inklusive grannorten Portland, mer med kärlek än lust, och det behövs när turistnäringen andäktigt fortfarande pratar om W Seattle som något riktigt spännande.

Stadsdelen
Pike/Pine, området mellan de två gatornas östra sträckning runt Broadway har länge varit centrum för barer, klubbar och intressanta små butiker. Nu förskjuts fokus. Vertikalen 12th Avenue suger i sig de mest intressanta verksamheterna från Pike Street och Pine Street. Sedan tidigare ligger Northwest Film Forums utmärkta biograf och utbildningslokaler här, och med butiken Retrofit Home i söder växer avenyns utbud snabbt. Osnutna krogen Crave har redan fullt hus, även när teatergrannen Capitol Hill Arts Center inte har föreställning. Verksamheterna runt hörnet på Pike Street drar nytta av uppmärksamheten. Gänget som syr snygga väskor i det ombyggda garaget hos Reload Baggage kan räkna med fler besökare till butiken. Bland dem som flyttat upp från närliggande gator är italienska La Spiga som skaffat sig en stor restauranglokal bredvid Retrofit.

http://res.se/usa/seattle/seattles-nya-giv