Dag 13, det här får mig att gråta.


Det som jag gråter mest över och som faktiskt är en anledning till att gråta (inte som dag 11 där jag skrev om 2 sanningar om mig själv) är tanken på att jag aldrig kommer få träffa min älskade Morfar någon mer gång.  Efter att han gick bort på juldagen 2010 så har jag funderat ganska mkt på livet. Det är väldigt skört och jag kan fortfarande inte inse att jag inte kan få krama om min älskade morfar någon mer gång. Det händer ibland (ganska ofta) att jag drömmer om att jag åker och hälsar på honom, det är galet verkligt och när jag vaknar har jag tårar i ögonen och är ofta helt förstörd. Jag kommer nog aldrig inse att han är borta och jag kommer troligtvis vara ledsen till och från ett bra tag fram över för detta.

Min morfar kommer alltid vara den personen som satt djupast spår i mitt hjärta, fotspår som aldrig kommer suddas ut!

Jag saknar dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0