Kärlek är en sådan där härlig känsla och som gör en glad och lycklig. Jag skulle nog vilja påstå att det är den bästa känslan som finns. Man svävar som på små rosa moln och har det allmänt bra.

Så här förklara vårdguiden kärlek:

"För en del pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, några blir konstant rusiga och varma, vissa blir mest nervösa och kallsvettas medan andra blir energiska. En del känner en stilla känsla i magen eller bröstet, vissa kan inte sluta tänka på personen i fråga medan andra känner allt detta på en gång."

Jag har blivit kär, eller har nog varit det ett tag men inte insett det förns nu. I mitt fall är det dock så att varje gång jag tänker på killen som jag är kär i blir jag nedstämd. Detta för att jag inte vet NÄR eller OM jag kommer träffa honom igen. Detta gör det hela väldigt komplicerat. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. För är man kär så är man kär och det går inte bara över på en natt bara för att man inte vet när man kan ses igen.

Jag tror att jag har varit kär i den här killen ett bra tag utan att jag har vågat erkänna det för mig själv. Som Felicia sa när vi pratade om det: Har du insett det nu? Det har vi andra vetat länge nu!